Orden igår.
Var ord som aldrig har blivit sagda av oss.
Inte till någon eller ens oss själva.
Vi öppnades så totalt för en stund.
Och nu när man väl har öppnats är det som om det är ett stort gapande sår kvar i bröstkorgen.
När man ser allt så här svart och vitt är det svårt att välja vilket av dom man tycker om, kontrasterna är för stora. Väljer man det ena väljer man samtidigt bort det andra och det är svårt att göra ett sånt stort val när man inte vet vad man vill ha.
Finn det någonstans att ta vägen om man väljer fel väg?
Kan man gå tillbaka och ändra om?
Hur ska man veta vad man vill?
Hur ska man veta vad man egentligen tycker om?
Det är alltid så mycket lättare att veta vad man inte vill och vad man inte tycker om än att välja något som man vill göra och tycker om att höra, smaka, känna, säga eller se.
Jag vet inte vad det är som biter mig nu men det känns som någon slags desperation.
Jag vill ha mer av livet än det här.
Jag kräver det.
Jag har hela tiden tänkt att det kommer att bli så bra när jag blir bättre och kan jobba.
Nu ska jag förmodligen börja arbetsträna för logiken har slagit min sociala fobi.
Men nu när det är så nära känner jag att jaha? var det inte mer än att man skulle klara av att jobba?
Var inte livet mer än det här?
Ska man bosätta sig i en stad?
Leva som man lever, jobba med det man jobbar med.
Träffa samma gamla människor dag in och dag ut och aldrig göra något mer spännande att krydda maten med någon annorlunda ny kryddsmak från ica?
Jag vet inte om det här är någon slags kris jag har men det känna som att jag suktar efter något annat än det här, att jag behöver mer än det här.
Jag vet inte alls vad som blev av det här inlägget.
Om någon listar ut vad något i det inlägget betyder så berätta gärna det för mig för jag förstår inte själv.
I know its hard to tell
How mixed up you feel
Hoping what you need
Is behind every door
Each time you get hurt
I don't want you to change
Cuz everyone has hopes
You're human after all
The feeling sometimes
Wishing you were someone else
Feeling as though
You never belong
This feeling is not sadness
This feeling is not joy
I truly understand
Please don't cry now
Please don't go
I want you to stay
I'm begging you please
Please don't leave here
I don't want you to hate
For all the hurt that you feel
The world is just illusion
Trying to change you
Being like you are
Well this is something else
Who would comprehend
That some bad do lay claim
Divine purpose blesses them
Thats not what I believe
And it doesn't matter anyway
A part of your soul
Ties you to the next world
Or maybe to the last
But I'm still not sure
But what I do know
Is to us the world is different
As we are to the world
I guess you would know that
Please don't go
I want you to stay
I'm begging you please
Please don't leave here
I don't want you to hate
For all the hurt that you feel
The world is just illusion
Trying to change you
Please don't go
I want you to stay
I'm begging you please
Oh please don't leave here
I don't want you to change
For all the hurt that you feel
This world is just illusion
Always trying to change you
Suzy
Blev för långt detta. Lägger upp svaret på min blogg haha :P
SvaraRaderaKämpa på för fan!
//Nicke