Ibland strular det verkligen till sig.
Men nu sitter jag här och försöker fundera ut hur jag ska tänka istället.
Och jag kommer bara fram till att jag vill tänka på fina stunder jag haft och fina vänner som finns vid min sida.
Även fast det känns som att jag förlorat många av mina närmaste vänner så har jag ändå kvar några som jag kan lite på i vått och torrt.
Och jag har min underbara Brynäsfamilj bestående av Diana, Mattias och Ante.
Dom finns alltid där och hittar på en massa tok och roligheter.
Men främst är alltid min underbara kusin och syster Fia.
Utan henne går det helt enkelt inte att andas.
Jag är så glad att vi fått tillbaka den här nära kontakten igen som vi tappade ett tag.
Hon vinner över alla alltid och jämt.
Vi delar blod och bakgrund och är på samma våglängd.
Ingen förstår mig som hon gör och jag tror att jag förstår henne bättre än hon tror.
Hon gör mig på bättre humör enbart genom att existera när allt är såhär.
Jag älskar dig systerängel <3
Och så har jag världens bästa chef, hon gör alltid lite extra för mig när allt strular till sig såhär.
Jag önskar jag kunde fungera normalt ibland.
Så slut på fjanterierna.
Tar tag i livet om en stund.
Hej.
torsdag 7 juni 2012
lördag 19 maj 2012
Jag har en vän.
Han vet hur man uttrycker sig.
"Hoppas dom snubblar på deras äckliga föräldras äckliga sexleksaker som säkert är helt äckliga och halkiga, så dom slår ur sina äckliga tänder och grinar så jävla äckelmycket så deras äckliga föräldrar skjuter dom."
"Hoppas dom snubblar på deras äckliga föräldras äckliga sexleksaker som säkert är helt äckliga och halkiga, så dom slår ur sina äckliga tänder och grinar så jävla äckelmycket så deras äckliga föräldrar skjuter dom."
fredag 27 april 2012
måndag 23 april 2012
Ett tråkigt, djupt inlägg.
Jag har kommit till insikt nu med en sak.
Jag gillar att komma till insikter, men ibland känns det hårt.
Jag har fått höra att jag gör mina partners till svin.
Att det är mitt fel att dom som stått mig närmast och sovit bredvid mig har gjort mig illa.
Men jag tror att det beror på att jag tar till mig folk så mycket.
Jag bryr mig så otroligt.
Och hur mycket en människa än sårar mig så vill jag dom innerst inne aldrig något ont, även om det slinker ur något elakt ord. Då är det mest för min egen överlevnad.
Men jag låter folk klampa på mig.
Jag tillåter människor att göra mig ledsen.
För att jag på något sätt någonstans förstår varför dom gör det.
Dom kanske har saker i bagaget som gör att dom beter sig så eller det kanske har hänt mycket på sistone så dom inte kan behärska sig riktigt och måste få ut det etc.
Så på ett sätt är det nog mitt fel att dom blir svin.
Jag tillåter det till den gräns att dom inte märker själva att dom beter sig illa och vänjer sig med att jag tar allt.
Mig kan man trampa på för jag finns kvar ändå.
Jag minns så många gånger och så många hårda ord, jag har bara velat gå därifrån och be personen att dra åt helvete.
Men jag stannar, jag gråter och det gör så ont i mig att vi inte kan vara snälla mot varandra och jag längtar så mycket efter att få ha den personen tillbaka till sitt rätta jag att jag lägger mig och tar skiten.
Jag vill aldrig såra någon.
Men ofta gör jag nog det.
Inte med flit.
Men det blir så ändå.
Ibland vill jag be folk att hålla sig borta från mig för jag klarar inte av att det blir såhär.
Men jag gör det inte.
Än en gång för att jag fäster mig vid människor.
Jag älskar människor.
Jag älskar folk som får mig att le och skratta så mycket att jag låter dom få mig att gråta och ha ont bara för att få dom stunderna igen.
Och någon blir alltid sårad i såna situationer.
Jag har så mycket att lära om mig själv.
Jag har en sån otroligt lång väg att gå med mig själv.
Men allt som hänt, alla hårda ord och all illvilja har lett mig till den här insikten.
Och jag har blivit starkare.
Jag har lärt mig på vägen.
Och jag lär mig fortfarande.
Det som inte dödar härdar.
Och än så länge lever jag ju.
Så, om någon förstod ett ord blir jag förvånad.
Men nu har jag skrivit av mig.
God natt.
Jag gillar att komma till insikter, men ibland känns det hårt.
Jag har fått höra att jag gör mina partners till svin.
Att det är mitt fel att dom som stått mig närmast och sovit bredvid mig har gjort mig illa.
Men jag tror att det beror på att jag tar till mig folk så mycket.
Jag bryr mig så otroligt.
Och hur mycket en människa än sårar mig så vill jag dom innerst inne aldrig något ont, även om det slinker ur något elakt ord. Då är det mest för min egen överlevnad.
Men jag låter folk klampa på mig.
Jag tillåter människor att göra mig ledsen.
För att jag på något sätt någonstans förstår varför dom gör det.
Dom kanske har saker i bagaget som gör att dom beter sig så eller det kanske har hänt mycket på sistone så dom inte kan behärska sig riktigt och måste få ut det etc.
Så på ett sätt är det nog mitt fel att dom blir svin.
Jag tillåter det till den gräns att dom inte märker själva att dom beter sig illa och vänjer sig med att jag tar allt.
Mig kan man trampa på för jag finns kvar ändå.
Jag minns så många gånger och så många hårda ord, jag har bara velat gå därifrån och be personen att dra åt helvete.
Men jag stannar, jag gråter och det gör så ont i mig att vi inte kan vara snälla mot varandra och jag längtar så mycket efter att få ha den personen tillbaka till sitt rätta jag att jag lägger mig och tar skiten.
Jag vill aldrig såra någon.
Men ofta gör jag nog det.
Inte med flit.
Men det blir så ändå.
Ibland vill jag be folk att hålla sig borta från mig för jag klarar inte av att det blir såhär.
Men jag gör det inte.
Än en gång för att jag fäster mig vid människor.
Jag älskar människor.
Jag älskar folk som får mig att le och skratta så mycket att jag låter dom få mig att gråta och ha ont bara för att få dom stunderna igen.
Och någon blir alltid sårad i såna situationer.
Jag har så mycket att lära om mig själv.
Jag har en sån otroligt lång väg att gå med mig själv.
Men allt som hänt, alla hårda ord och all illvilja har lett mig till den här insikten.
Och jag har blivit starkare.
Jag har lärt mig på vägen.
Och jag lär mig fortfarande.
Det som inte dödar härdar.
Och än så länge lever jag ju.
Så, om någon förstod ett ord blir jag förvånad.
Men nu har jag skrivit av mig.
God natt.
torsdag 5 april 2012
Gästrik Konst
Nu laddar jag inför Gästrik Konst imorgon med en kopp kaffe och fixar lite musik till ateljén.
Imorgon drar det igång,
Hoppas på lite folk.
Kan bli kul det här, kan bli långt också.
Men hoppas på lite bekanta ansikten och kanske några nya.
Välkommen att titta in, det är helt gratis att titta :)
http://www.gastrikkonst.com
Hoppas vi ses där
Imorgon drar det igång,
Hoppas på lite folk.
Kan bli kul det här, kan bli långt också.
Men hoppas på lite bekanta ansikten och kanske några nya.
Välkommen att titta in, det är helt gratis att titta :)
http://www.gastrikkonst.com
Hoppas vi ses där
tisdag 3 april 2012
HAHA videoblöggarn
Man kan ju testa på nya saker ibland.
Jag är inte ett dugg jävla seriös.
Bara så fruktansvärt uttråkad.
tisdag 13 mars 2012
Min fina
En helg med min bästa syster.
![]() |
| Min fina syster (kusin) Fia och jag startade helgen med ett besök på älskvärda Mingel och Bar och käkade gott och drack ett varsitt glas rött på after worken (after workpad Fia ;D) |
| Söndagen gick åt att städa borra och sätta upp hatthylla och lampor och göra fint! |
| En liten tavla jag ritat med en skitfin ram för en tjuga på dollar, hittade även en funktion för en av stegarna jag fick av min mor i födelsedagspresent. Sjukt nöjd med rusten är jag! |
| En nöjd och nördig tjej på måndagen innan jobbet. |
| Diana hittade även en ny likadan fin ljuskrona som jag hade innan men som gick sönder som vi fick upp i söndags! Förbannat lycklig över det! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




